Strindberg var en riktig stockholmare. Här föddes han, här framlevde han större delen av sitt oroliga liv, och här gick han slutligen till vila för alltid. Ett enkelt svart träkors är rest över hans vilorum på Nya kyrkogården. När Strindberg kände döden komma, grep han bibeln, tryckte den mot sitt bröst och sa: "Allt är försonat". Enligt hans önskan följde just den bibeln med honom ned i jorden. Vid graven fick enligt den dödes önskemål inga tal hållas, endast den vanliga lutherska jordfästningsritualen skulle följas.

Begravningen ägde rum en morgon klockan 08.00. Massor med folk hade samlats, det var en klar och solig morgon helt obefläckad av den kommande dagens damm och storstadslivets tävlan. Där sjöngs några psalmer och lästes några bibelspråk. Under de uppmanande orden: "Saliga äro de, som hungra och törsta efter rättfärdighet", tänkte många av de sörjande på vad den döde skrikit ut, under sin kamp med Gud:

"Välsigna mig... som lidit mest av smärtan att icke kunna vara den jag ville."

Strindberg föddes på Riddarholmen 22 januari 1849 i Sundhetskollegiets nu rivda hus. Familjen flyttade från Riddarholmen till Klara Västra Kyrkogata, härifrån har han sina första minnen.

När han var sju år flyttade dom till en malmgård som låg vid Norrtullsgatan 14. Därifrån flyttade de till en gård som hette Loviseberg och låg nära Sabbatsberg. När han gick på gymnasiet flyttade familjen tillbaka till Norrtullsgatan, men nu till lägenhetsboende i nr 12, det huset revs 1921 och låg på Hamburgerbryggeriets gård.

Han tar studenten 1867 och testar olika verksamheter, folkskollärare, privatlärare, pluggar till läkare, blir skådespelare men misslyckas med allt och slutar som sufflör på Dramaten. Han blir journalist och målar tavlor. En sommar på Kymmendö sprider sig diktarelden. Till hösten är Mäster Olof klar. Den floppar och han börjar som amanuens vid Kungl. biblioteket där han gräver ner sig i svensk kulturhistoria och Kinesiska.

Strindberg är en riktig Stockholmare och längtar bort, han flyttar till Frankrike - landsflykt är det hårdaste av alla straff. Från paris till Schweiz, Tyskland och vidare till Köpenhamn. Efter sex år flyttar han tillbaka till Stockholm och skärgården.

1908 flyttar han in i blå tornet på Drottninggatan 85, han går långa promenader och dör den 14 maj 1912.